Porträtt av Per Nilsson som står i ett labb med ett verktyg i handen. Per Nilsson, alzheimerforskare på Karolinska Institutet, letar efter tidiga tecken på sjukdomen genom att undersöka cellernas energiomsättning.

“Vem som helst kan drabbas av Alzheimers sjukdom”

Hjärnforskaren Per Nilsson kämpar mot Alzheimer på flera sätt. På jobbet söker han efter nya behandlingsmetoder och på fritiden hjälper han sin sjuka pappa. Här berättar han om behovet av nya framsteg.

”Min farfar gick bort i sviterna av Alzheimer och min pappa fick sin diagnos för sju år sedan. Situationen för pappa blir långsamt sämre, men det finns fortfarande små ljusglimtar. I likhet med hundratusentals andra anhöriga känner jag vanmakt och hoppas på nya forskningsframsteg. Som hjärnforskare är jag dock mycket bekant med ett av de stora hindren – bristen på resurser. Varje extra krona gör verklig skillnad. 

Min forskargrupp arbetar för att hitta ett helt nytt sätt att behandla Alzheimers sjukdom. Vi tror att det går att använda nervcellernas interna städsystem, som kallas autofagi, för att minska mängden av de skadliga proteiner som uppstår vid Alzheimer.  

Autofagin består av små blåsor som åker runt inne i cellen och suger upp skräp, som sedan bryts ner. Vid Alzheimer sätts det här systemet ur spel i de drabbade nervcellerna, vilket av allt att döma påskyndar sjukdomsprocessen. Vi tror att denna skadliga händelsekedja kan förhindras genom att vi stimulerar autofagin med särskilda molekyler.  

I dagsläget testar vi vår hypotes i laboratorieexperiment. Det kommer att dröja minst ett år innan vi har några resultat, men förhoppningsvis kan vi då visa att ”städstimuleringen” leder till fler friska nervceller. I bästa fall kan det på sikt leda till ett nytt Alzheimerläkemedel. På vägen kommer vi dock att behöva ytterligare resurser.  

Som du säkert förstår är jag inte bara professionellt engagerad i Alzheimerforskningen, utan också känslomässigt. Min största drivkraft är att få hjälpa alla som drabbas, direkt eller indirekt, av denna dödliga sjukdom.” 

Relaterat

Porträtt av Cecilia Lundberg.

”Numera tror jag att allt är möjligt”

Här berättar professor Cecilia Lundberg, ordförande i vår Vetenskapliga nämnd, om två av de senaste Nobelprisen. Båda utgör spännande exempel på hur stor skillnad forskningen kan göra.

Ett porträtt på Peter Thelin, hedersdoktor vid Karolinska Institutet och ordförande i Hjärnfondens styrelse.

Så mycket hände – tack vare Hjärnfondens givare

Hjärnfondens givare gör stor skillnad, eftersom statens forskningsstöd inte räcker till. Under förra året kunde Hjärnfonden bidra med nästan 200 miljoner kronor till svensk hjärnforskning.

Porträtt av Hanna Lidén.

I jul kan fler få hopp om framtiden

Det här är mitt första julbrev för Hjärnfonden, men jag har drömt om nya forskningsframsteg länge. För jag har, precis som så många andra, upplevt konsekvenserna av hjärnans diagnoser.

Porträtt av Jessica Söderfjord med en julig bakgrund.

Alzheimerdiagnosen förändrade Jessicas liv – nu stöttar hon forskningen

Att inte våga lita på sig själv och sitt eget minne. Inte klara av att laga mat på egen hand och drömma mardrömmar om att gå vilse. Mycket i livet har förändrats sedan 56-åriga Jessica Söderfjord fick sin alzheimerdiagnos för två år sedan.

Tre nervceller med förgreningar som lyser upp olika färger (rött, lila, blått) och sitter i en gran.

Hjärnljus lyser upp kampen mot sjukdomarna

Hjärnfonden lanserar kampanjen Hjärnljus – en satsning som visar hur alzheimer, Parkinsons sjukdom och ALS påverkar hjärnan. Genom ljus och berättelser lyfts sjukdomarna fram, tillsammans med forskningen som kan förändra framtiden.

Porträtt av Bengt Winblad.

Hopp om att lösa två alzheimerutmaningar på samma gång

På senare tid har flera antikroppsterapier mot alzheimer godkänts i olika länder. Det är viktiga framsteg, men läkemedlen är inga mirakelkurer. Därför utvecklar professor Bengt Winblads forskargrupp ett nytt sätt att angripa sjukdomen. Här berättar han mer.