”Hjärnforskningen får för lite stöd från staten”
För 30 år sedan var professor Lars Olson med och grundade Hjärnfonden. Nu tittar han tillbaka på neurovetenskapens stora framsteg och berättar om de kvarvarande utmaningarna.
”Jag började med hjärnforskning redan i början av 60-talet. Med tiden insåg jag att det var svårt att få anslag till sina projekt, även för duktiga forskare med lovande resultat.
Det saknades helt enkelt resurser. Därför var jag 1994 med och grundade Hjärnfonden.
Under åren har Hjärnfondens givare gjort stor skillnad för svensk hjärnforskning. Sedan starten har Hjärnfonden delat ut över en miljard kronor till hundratals olika forskningsprojekt. Det går inte att överskatta hur viktigt det har varit, och är, eftersom hjärnforskningen fortfarande får för lite stöd från staten.
Hjärnforskningen får inte stå still, eftersom nya genombrott kan ge människor både ökad livskvalitet och längre liv. Under min långa yrkesbana har jag fått se många exempel på det. Jag tänker bland annat på de behandlingsmöjligheter som idag finns vid stroke, bipolär sjukdom, MS, depression och ADHD. Mycket av det kunde vi bara drömma om för ett par decennier sedan. Jag är övertygad om att ännu större framsteg finns runt hörnet, bara hjärnforskningen får tillräcklig finansiering.
Varje extra krona är betydelsefull, eftersom behoven är så stora. Just nu pågår massor av intressant hjärnforskning i Sverige – inom bland annat Alzheimer, stroke, Parkinson, depression, epilepsi, autism, ryggmärgsskador och ALS. De här duktiga forskarna måste få möjlighet att gå i mål. Det ligger i allas intresse, eftersom vem som helst kan drabbas av hjärnans diagnoser.
Att Hjärnfonden nu fyller 30 år är på så sätt inte ett jubileum att fira, utan en påminnelse om hur viktig varje gåva är.”
Lars Olson,
Professor i neurobiologi och en av Hjärnfondens grundare
De senaste Nobelprisen med betydelse för hjärnforskningen
Bland 2023 års Nobelpristagare fanns två som gjort spännande framsteg som kan komma att ha stor betydelse för våra möjligheter att lösa hjärnans gåtor. Här berättar Lars Olson om hur årets Nobelpris kan gynna hjärnforskningen.
Nobelpriset i kemi
Priset gick 2023 till Moungi G. Bawendi, Louis E. Brus och Aleksey Yekimov för deras upptäckt och syntes av kvantprickar. Det är nanopartiklar som är så små att storleken styr deras egenskaper, till exempel vilken färg de har. Idag används kvantprickar därför i både teveskärmar och LED-lampor. Men de gör också stor nytta för forskare som kartlägger celler och organ. Av allt att döma är den här utvecklingen bara i sin linda.
Nobelpriset i fysik
Fjolårets pris gick till Pierre Agostini, Ferenc Krausz och Anne L’Huillier. De har ”demonstrerat ett sätt att skapa extremt korta ljusblixtar, som kan användas för att urskilja de snabba förlopp där elektroner förflyttar sig eller ändrar sin energi”. Detta har gett forskarvärlden en inblick i de mekanismer som styrs av elektroner. Denna teknik har en stor potential inom exempelvis medicinsk diagnostik, eftersom ljusblixtarna till exempel kan användas för att identifiera olika molekyler.
